Räntorna runt om i världen föll till historiskt låga nivåer efter den globala finanskrisen 2008 och 2009, och en långsam återhämtning hindrade dem från att återhämta sig under de följande åren. I 2016 utövade nya vågor av ekonomisk svaghet ett ytterligare nedåtriktat tryck på räntorna, vilket för första gången sänkte några nominella räntor till negativt territorium. Många ekonomer hade tidigare ansett 0% för att vara en obalansbar bund i allt annat än de kortaste villkoren, men negativa realräntor i Japan, Tyskland, Danmark, Schweiz och Sverige har kvarstått i flera månader och förväntas fortsätta. Negativa räntor i dessa ekonomier har sammanfallit med valutaavskrivningar i varje enskilt fall och yenen, euron, kronan, kronan och francen förlorade alla värden gentemot dollarn och pundet mellan augusti 2015 och augusti 2016. Den japanska yenen föll nästan 18% i förhållande till dollarn över den perioden.

Fallande räntor har historiskt sammanfaller med valutadevaluering. Europa och Japan har hotats av deflation på grund av svag efterfrågan, vilket ledde centralbankerna på dessa områden att genomföra oförutsedda penningpolitiska åtgärder i syfte att skapa inflation och stimulera investeringar. Inflationen har emellertid ibland försvagat förväntningarna just därför att det finns så mycket överskottskapacitet på dessa marknader. Banker, konsumenter, investerare och företagsledning är konservativa och dämpar effekterna som oftast förknippas med lätt penningpolitik.

Räntor och valutor

Centralbanker genomför ofta en expansiv penningpolitik för att bekämpa de negativa effekterna av lågkonjunkturen, dålig konsumenternas känslor eller tveksamma företagsinvesteringar. Detta uppnås ofta genom att öka tillgången på pengar i en ekonomi. Den öppna marknadsoperationen är Federal Reserves föredragna metod för att höja utbudet, där centralbanken köper eller säljer värdepapper för att påverka nivån på reservsaldon i banksystemet. När penningmängden stiger ränte räntorna medan den begärda kvantiteten ökar. Detta bidrar till att stimulera företagsinvesteringar och konsumtionsutgifter, vilket stöder högre sysselsättning och löner.

När en centralbank ökar pengemängden orsakar det också devalveringen i förhållande till andra valutor. Dessutom minskar räntenivån i en ekonomi den globala efterfrågan på värdepapper i den hemma valutan. Detta gör landets export relativt billigare, förutsatt att priserna är klibbiga, vilket kan stimulera tillväxten för exportekonomier. Devaluering gör också utländska produkter dyrare.

Kina upplevde betydande valutadevaluering 2015 och 2016, med många observatörer som tilldelade denna politiska åtgärd för att exportera stimulans.Några, inklusive Donald Trump, anklagade kineserna för orättvisa handelspraxis, med hänvisning till den extrema grad av devalvering som sammanföll med headwinds som påverkar landets tillverknings- och exportsektorer. Andra ekonomer noterade påverkan av US-dollarens avgift på yuanen, vilket drog den kinesiska valutan i en ogynnsam riktning i förhållande till landets andra stora handelspartner. People's Bank of China sänkte sin referensränta från 6% i slutet av 2014 till 4, 4% år 2016, och betonade förhållandet mellan valutadevaluering och räntesatser.

Negativa priser

Negativa priser är en särskild situation eftersom den grundläggande logiken som dikterar utlåningsbeslut verkar bryta mot. Att tillhandahålla ett negativt beloppslån innebär att borgenären förlorar kapital medan han tar motpartsrisk. Centralbankerna har emellertid kunnat installera negativa realräntor i flera länder, eftersom investerare fortsätter att kräva dessa lågriskinstrument på grund av osäkerhet och dålig avkastning över andra tillgångsklasser.

En rush till lågrisk tillgångar stimulerar inte ekonomisk tillväxt, så priserna har vunnit till negativt territorium som monetära myndigheter försöker främja tillväxten. Företag, konsumenter och banker som hämtar pengar straffas med låga priser, men de har inte svarat som oväntat. Sparräntorna har stigit i Tyskland, Japan, Danmark, Sverige och Schweiz trots negativa priser. Affärsinvesteringarna ligger under förväntningarna. Inflationen har varit långsam att öka i Europa och Japan på grund av hög arbetslöshet och lågt utnyttjande av industriell kapacitet, men deras valutor har avskrivits relativt dollarn och andra valutor.