a:

Globaliseringen har gjort begreppet komparativ fördel mer relevant än någonsin. Jämförande fördel definieras som ett lands förmåga att producera en tjänst eller tjänst mer effektivt och billigt än en annan. Ekonomen David Ricardo definierade teorin om komparativ fördel i början av 1800-talet. Några av de faktorer som påverkar komparativ fördel inkluderar arbetskraftskostnaden, kapitalkostnaden, naturresurserna, geografisk plats och arbetskraftens produktivitet.

Jämförande fördel har påverkat hur ekonomier fungerar från den tid länderna började handla med varandra för många århundraden sedan. Globaliseringen har fört världen tillsammans genom att uppmuntra mer handel bland nationer, mer öppna finansinstitut och ett större flöde av investeringskapital över internationella gränser. I en globaliserad ekonomi är länder och företag kopplade på fler sätt än någonsin tidigare. Snabba och effektiva transportnätverk har möjliggjort kostnadseffektiv leverans av gods över hela världen. Den globala integrationen av finansmarknaderna har dramatiskt sänkt hinder för internationella investeringar. Det närmast momentana informationsflödet via Internet gör det möjligt för företag och företagare att dela kunskap om produkter, produktionsprocesser och prissättning i realtid. Tillsammans förbättrar denna utveckling ekonomisk produktion och möjligheter för både utvecklade och utvecklingsländer. Dessa faktorer medför också större specialisering baserad på komparativ fördel.

Mindre utvecklade länder har gynnats av globaliseringen genom att utnyttja sin komparativa fördel i arbetskraftskostnaderna. Företagen har skiftat tillverkning och annan arbetsintensiv verksamhet till dessa länder för att dra nytta av lägre arbetskraftskostnader. Av den anledningen har länder som Kina sett exponentiell tillväxt i sina tillverkningssektorer under de senaste årtiondena. Länder med lägsta arbetskraftskostnader har en komparativ fördel i grundläggande tillverkning. Globaliseringen har gynnat utvecklingsländerna genom att tillhandahålla jobb och kapitalinvesteringar som annars inte skulle ha varit tillgängliga. Som ett resultat har vissa utvecklingsländer lyckats utvecklas snabbare när det gäller sysselsättningstillväxt, utbildning och förbättringar av infrastrukturen.

Avancerade ekonomier, som USA, Kanada, Japan och mycket av Europa, har gynnats av globaliseringen på många sätt. Begreppet komparativ fördel har gett den intellektuella grunden för de flesta handelspolitiska förändringarna i industriländerna under det senaste halvtalet. Dessa nationer har en komparativ fördel i kapital- och kunskapsintensiva industrier, såsom professionell service och avancerad tillverkning.De har också gynnats av lågkostnadstillverkade komponenter som kan användas som ingångar till mer avancerade enheter. Dessutom sparar kunder i avancerade ekonomier pengar när de kan köpa konsumtionsvaror som kostar mindre att producera.

Motståndare av globaliseringen hävdar att medelklassarbetare inte kan konkurrera med lågkostnadsarbete i utvecklingsländer. Lägre arbetare i avancerade ekonomier har en nackdel för att den komparativa fördelen i dessa länder har förändrats. Dessa nationer har nu en komparativ fördel endast i branscher som kräver att arbetstagare har mer utbildning och att vara flexibla och anpassningsbara till förändringar på den globala marknaden.