a:

Ett effektivt verktyg för investeringsrådgivare att bestämma den mängd diversifiering som krävs för en portfölj är modern portföljteori (MPT). MPT används för att bestämma en effektiv gräns för portföljoptimering och använder diversifiering för att uppnå detta mål. Den effektiva gränsen ger en maximal avkastning som kan erhållas för en viss risk.

MPT konstaterar att för en given tillgångsportfölj finns en optimerad kombination av aktier och tillgångar som kan ge största möjliga avkastning för en viss risknivå. MPT använder diversifiering, tillgångsallokering och periodisk ombalansering för att optimera portföljer. MPT skapades först av Harry Markowitz på 1950-talet, en teori för vilken han så småningom vann ett Nobelpris. Ytterligare innovation till MPT har lagt till beräkningen av statsobligationer (T-obligationer) och statsskuldväxlar (räkningar) som en riskfri tillgång som ändrar effektiv gräns.

MPT använder de statistiska korrelationsåtgärderna för att bestämma förhållandet mellan tillgångar i en portfölj. Korrelationskoefficienten är ett mått på förhållandet mellan hur två tillgångar rör sig tillsammans. Korrelationskoefficienten mäts på en skala från -1 till +1. En korrelationskoefficient på 1 representerar ett perfekt positivt förhållande där tillgångarna rör sig i samma riktning i samma grad. En korrelationskoefficient på -1 representerar en perfekt negativ korrelation mellan två tillgångar, vilket innebär att de rör sig i motsatta riktningar från varandra. Korrelationskoefficienten beräknas genom att de båda tillgångarnas kovarians divideras med produkten av standardavvikelsen för båda tillgångarna. Korrelation är i huvudsak en statistisk mått på diversifiering. Inklusive tillgångar i en portfölj med negativ korrelation kan bidra till att minska den totala volatiliteten och risken för den blandningen av tillgångar.

MPT visar att genom att kombinera fler tillgångar i en portfölj ökar diversifieringen medan standardavvikelsen eller volatiliteten i portföljen minskas. Maximal diversifiering uppnås dock med cirka 30 aktier i en portfölj. Därefter, inklusive fler tillgångar, läggs en försumbar mängd diversifiering. Diversifiering är användbar för att minska osystematisk risk. Unsystematisk risk är risken för en viss aktie eller sektor. Till exempel har varje aktie i en portfölj risk i samband med negativa nyheter som påverkar aktien. Genom att diversifiera till andra aktier och sektorer har nedgången i en tillgång mindre påverkan på den större portföljen. Diversifieringen kan emellertid inte minska systematisk risk, vilket är den risken som är förknippad med den övergripande marknaden.Under tider med hög volatilitet blir tillgångar mer korrelerade och har större tendens att röra sig i samma riktning. Endast mer sofistikerade säkringsstrategier kan mildra systematisk risk.

Det har varit viss kritik av MPT genom åren. En stor kritik är att MPT förutsätter en Gaussisk fördelning av avkastning på tillgångar. Finansiell avkastning följer ofta inte symmetriska fördelningar, såsom den gaussiska distributionen. MPT antar vidare att korrelationen mellan tillgångar är statisk, när i verkligheten kan graden av korrelation mellan tillgångar fluktuera. Den effektiva gränsen är föremål för skift som MPT kanske inte korrekt representerar.