a:

Termen "nostro" är italiensk ursprung. Det betyder "vår" eller "vår". I redovisning och finansiering skiljer sig nostrokonton ofta från "vostro" (vilket betyder "din" eller "din") konton. Dessa två typer av konton - nostro och vostro - går tillbaka hundratals år till början av den moderna banksektorn i Italien.

Renässans Italien och handelsbanker

Banker har funnits i tusentals år; de flesta banker drivs i tjänst av en krona. Merchant Branch Bank, utvecklades dock inte förrän i 14 och 15-talen i de handelsrika städerna Florens, Venedig och Genua.

Dessa banker från tidiga renässanserioden behövde ett system för redovisning för att hålla reda på vilka kunder som hade insättningar i varje bank. Eftersom det var möjligt för banktransaktioner att antingen skapa en debet eller en kredit var det nödvändigt med titlar för att skilja mellan en banks tillgångar och sina kunder.

De italienska handlarna bestämde sig för att skapa två konton för varje kundrelation: en nostro och en vostro. Dessa termer skiftades i slutändan för att främst hänföra sig till utländsk valuta saldon mellan olika banker.

Nostro och Vostro

Ett konto betraktas som nostro när det spårar bankens pengar, som innehas av en annan part. Lån eller andra bankdebiter är tillgångar till banken. Kravet på dessa fonder hålls slutligen av bankerna, därmed beskrivningen av "vår".

Omvänt spårar ett vostro-konto den andra partens pengar, som banken innehar. Det här är kreditbalanser eller skulder när det gäller hur banken ser dem. Traditionellt spåras vostro-konton av den externa parten.

Samtida Användning

I moderna banker ser du mest sannolikt ett nostrokonto för valutauppgörelser mellan finansinstitut. Dessa konton utgör saldot av valutareserver för valutatransaktioner.