I en överenskommelse som undertecknades tidigare i månaden med världsbefogenheter har Iran medgett ökad öppenhet och kontroller avseende sitt kärnprogram i utbyte mot upphävandet av internationella sanktioner. Trots avtalet kommer många USA-sponsrade sanktioner att förbli på plats, eftersom deras ursprungliga genomförande syftade till att inskränka iranska initiativ som går utöver utvecklingen av kärnvapen. Med tanke på att amerikanska sanktioner har funnits i ungefär 35 år och Iran fortfarande betraktas som en orolig region i den amerikanska regeringens ögon, kanske har sanktioner inte varit lika effektiva som man skulle hoppas.

- 9 ->

Sanktionsmål

USA: s sanktioner mot Iran, med ursprung i reaktion på gisslankrisen 1979-81, har förändrats under åren till följd av Irans utvecklande politiska och militära utveckling. Tidigare sanktioner på 80-talet och 90-talet syftade främst till att hindra Iran från att stödja terrorism och begränsa Irans förmåga att vara strategiskt inflytande i Mellanöstern.

I början av mitten av 2000-talet har fokuseringen av sanktioner i stor utsträckning riktats mot Irans kärntekniska program i avsikt att begränsa landets förmåga att utveckla massförstörelsevapen (WMD). På detta initiativ har USA fått mycket stöd från andra globala aktörer som U. N. och EU, som införde sina egna uppsättningar av sanktioner som riktar sig mot Irans nukleära utveckling. (För mer, se: Möjliga effekter av ett Iran embargo .)

Samtidigt som Irans kärntekniska program har varit ett stort fokus på internationella sanktioner de senaste åren innehåller USA-specifika sanktioner mål som syftar till att begränsa den iranska vapenutvecklingen, kränkningar av de mänskliga rättigheterna, sponsring av terrorism och anstiftan av instabilitet inom Mellanöstern. Sanktioner har inriktats mot iranska tillgångar, spridning av vapen, mest handel, finansiella förbindelser och iransk oljeproduktion.

Översikt över olika sanktioner

Som nämnts hade USA: s sanktioner upphov till den iranska gisslanskrisen när president Jimmy Carter inledde en frysning på alla iranska tillgångar den 14 november 1979 i det som var förklaras som ett nödläge. Medan Algiersaccordet som slutade gisslankrisen såg obefrielsen av en bråkdel av iranska tillgångar, var detta bara början på amerikanska sanktioner mot iransk egendom.

Efter att ha blivit tillagd i en lista över länder som stöder terrorism som svar på den amerikanska marinbasbombningen som ägde rum i Beirut 1983, fann Iran sig målet att ytterligare tillgång fryser beställt av president George Bush efter den 11 september, 2001 terrorattacker. Efterföljande sanktioner på tillgångar har genomförts under åren, inklusive Executive Order 13572 i april 2011 som såg IRGC-Quds Force riktad mot att stödja den syriska regeringens kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Irak-Irak-lagen om icke-spridning av vapen i 1992 fastställer sanktioner mot enskilda personer eller enheter som stöder Iran i förvärv och utveckling av alla former av avancerade konventionella vapen. Ytterligare sanktioner som riktar sig mot iranska vapenutveckling och spridning innefattar bl.a. Iran-Syrien-Nordkoreas icke-spridningsakt och bekräftelse 13382 utfärdat i juni 2005.

Ett omfattande handelsförbud mot Iran antogs av president Bill Clinton den 30 april 1995. Förbudet förbjuder de flesta amerikanska enheter att handla eller investera i Iran. Medan embargot blev mer måttligt 2000 förnyades det senare i mars 2001 av president Bush, och igen i mars 2010 under president Barack Obama. Sedan 2013 gjorde Obama-administrationen förbudet alltmer omfattande. (För mer, se:

Hur embargon påverkar internationellt företagande .) Ett annat mål för amerikanska sanktioner har varit Irans finansiella och banksektor. Inte bara sanktionerna förbjuder amerikanska enheter att genomföra finansiella transaktioner med Iran, men den omfattande lagen om sanktioner, ansvarsskyldighet och avyttring från Iran (CISADA) för 2011 förbjuder utländska finansinstitut som gör affärer med sanktionerade enheter från att handla i USA eller handlar med amerikanska dollar.

Ytterligare finansiella sanktioner kom till spel under de sista dagarna av 2011 när Obama-administrationen genomförde åtgärder som riktade mot Irans oljeimportörer och avskräckte dem från att genomföra finansiella transaktioner med Irans centralbank. Eftersom oljeproduktionen utgjorde hälften av Irans regering och 20% av landets BNP före 2012, har sanktioner mot Irans oljeexport varit ett stort fokus för Obama-administrationen.

Effekter av sanktioner

I försök att begränsa Irans utveckling av massförstörelsevapen, stöd till terrorism, missbruk av mänskliga rättigheter och inflytande i att skapa instabilitet i Mellanöstern har amerikanska sanktioner använts för att direkt begränsa handeln med vapen eller material som används i WMD-utveckling eller att straffa landet ekonomiskt. Medan det kanske går långsammare utvecklingen av WMD, är det tydligt att sanktionerna inte har stoppat det helt.

För att straffa Iran ekonomiskt har USA definitivt varit framgångsrikt. David Cohen, sekreterare för statskassan för terrorism och finansiell intelligens, hävdade den 21 januari 2015 att "Irans ekonomi är 15% till 20% mindre än det skulle ha varit om sanktioner inte hade införts. "Sanktioner har också bidragit till att minska exporten av olja och en minskning av värdet på rialet som har dämpat inflationen och skadat Irans industrisektor som är starkt beroende av importerade delar och material. (För mer, se:

Branscher som kommer att dra fördel av att lyfta Iran sanktioner .) Trots USA: s påståenden om att sanktioner inte är avsedda att leda till regimskifte i Iran har det varit mycket offentligt oro sedan 2012 relaterat till stigande matpriser och det minskade värdet av valutan. Utan tvekan har de ekonomiska effekterna av sanktionerna motiverat många iranier att välja en mer måttlig ledare i Hassan Rouhani som de tror att kommer att hjälpa landet att bygga upp band med det internationella samfundet.Under Rouhani ledarskap har Iran gått närmare internationell återintegrering i en nyligen kärnvapenhandel med sex världsbefogenheter som ser att Iran gör koncessioner med sitt kärnprogram samtidigt som man får sanktioner. (För mer, läs:

Vem dra nytta av att lyfta Iran sanktioner? ) Ändå är många av de amerikanska stödåtgärderna motiverade av Irans stöd till terrorism och kränkningar av de mänskliga rättigheterna och kommer därför att förbli på plats. Men trots USA: s mål hävdar många att amerikanska sanktioner har gjort mycket lite för att minska missförhållandena för de mänskliga rättigheterna. Tvärtom hävdar de här individerna att sanktioner har tjänat till att ge iranier större skada.

Nedre linjen

Iran har varit under amerikanska sanktioner i omkring 35 år nu och samtidigt som man har förhandlat fram en överenskommelse om världsbefogenheter avseende sitt kärnprogram, kommer många av dessa sanktioner att förbli. Medan många amerikanska sanktioner syftar till att begränsa Irans förmåga att utveckla WMD är kärnvapen endast en form av sådant vapen. USA kommer att vilja se mer från Iran när det gäller att minska sitt stöd till terrorism och minska dess kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Ändå framstår det som om sanktionerna har haft en begränsad effekt på att uppfylla USA: s mål.