De få år över vilka Marshallplanen genomfördes föregick det som har kommit att kallas "Golden Age" av ekonomisk tillväxt i Västeuropa, som uppträder ungefär mellan 1950 och 1973. Den årliga reala BNP-tillväxten räntesatsen för denna period uppgick i genomsnitt till 4,6% jämfört med den årliga tillväxten på 1,4% år de närmaste fyra årtiondena före 1950 och den årliga tillväxten på 2% under de två decennierna efter 1973. Även om det är frestande att tro att det ekonomiska stödet administreras genom Marshallplanen gav den primära drivkraften för denna oöverträffade tillväxt. Man borde inte ignorera hur Marshallplanen bidrog till att underlätta större ekonomisk integration och samarbete mellan de olika ekonomierna i Västeuropa.

- 9 ->

Villkor i efterkrigstiden Europa Andra världskriget påstod livet för nära 60 miljoner människor och var det första kriget i vilket fler civila än soldater dödades. Utöver detta förstördes hela städer, städer och byar över hela Europa. Hamnar, broar, järnvägar, fabriker och verkstäder, liksom grödor och skogar i hela Europa, hade decimeras av kriget.

Kriget själv var dåligt nog baserat på de olyckshändelser och förstörelser som just nämnts, men det finns indirekta effekter som kan märkas långt efter krigets slut. Dessa effekter kan vara lika förödande. Alla skador som orsakades av kriget tjänade till att undergräva de europeiska nationernas produktionskapacitet vilket ledde till många brister i väsentliga produktiva insatser, inklusive kol, bomull och petroleum, för att inte tala om brist på mat. Faktum är att många européer tvingades överleva på 1 000 kalorier per dag eller mindre.

En annan brist som blev allt mer relevant var den amerikanska dollarn. Den produktiva oförmågan efter kriget tvingade europeiska nationer att importera mer än de exporterade, vilket ledde till en situation där deras externa handelsposition med USA var negativ och försämrad. Europa hade använt upp 3 miljarder dollar i reserver i mitten av 1947 och använde $ 2. 5 miljarder år 1947 ensam. Utan en ny tillgång på dollar är det oklart hur Europa fortsätter att kunna finansiera denna obalans i handeln. (För att läsa mer, se:

Hur påverkade andra världskriget europeisk BNP? ) Mars-planens genomförande

I ett inledande tal vid universitetet i Harvard i juni 1947 erkände USA: s utrikesminister George C. Marshall att Europas omedelbara behov var utöver sin nuvarande förmåga att betala för dem. Utan ytterligare hjälp var Europa i riskzonen för en rådande ekonomisk situation som snabbt vänder sig till både social och politisk instabilitet som är relaterad till den situation som uppstod efter första världskriget.

Det bör erkännas att $ 12. 5 miljarder Marshall Plan-bistånd till västeuropa mellan 1948 och 1951 var inte det första i sitt slag efter kriget. Mellan mitten av 1945 och slutet av 1947 hade USA redan överfört upp till 13 miljarder dollar till stöd för Europa. Vad som gjorde Marshallplanen annorlunda var den strikta "villkorligheten" med vilken den administrerades, vilket gjorde det inte bara ett finansiellt biståndspaket, utan också ett strukturellt anpassningsprogram.

Med kommunismens spöke i efterkrigstiden efter Europa hade USA väldigt stora intentioner om att utforma så mycket av regionen som möjligt efter sin egen bild. Stödets villkorlighet innebar att USA styrde de europeiska regeringarna i riktning mot att driva mer marknadsorienterade ekonomier i motsats till de som styrs av central planering. Marshallplanens reformer syftade inte bara till att hjälpa Europa att återfå finansiell och ekonomisk stabilitet, utan att göra det på ett sätt som prioriterade marknaden för att fördela varor och resurser samt att underlätta större handel inte bara inom Europa utan också med resten av världen, särskilt USA (Läs mer, se:

Vad är skillnaden mellan en marknadsekonomi och en kommandostyring?

) För detta ändamål genomförde Marshallplanen avkoppling av kontroller som tidigare hade förhindrat en korrekt marknadsallokering av resurser. Liberalisering av utrikeshandeln uppnåddes genom undertecknandet av bilaterala handelsavtal mellan biståndsberättigade länder och USA, och även genom inrättandet av organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC) i april 1948 och genom medlemskap i Europeiska betalningsunionen (EPU) i 1950. Båda dessa institutioner främjade ett ökat ekonomiskt samarbete inom västeuropa genom att upprätta multilaterala handelsavtal och ett multilateralt betalningsavvecklingssystem. Bottom Line

Medan Västeuropa upplevde en oöverträffad tillväxtnivå mellan 1950 och 1973, som tidigare nämnts, är det svårt att exakt kvantifiera hur mycket av denna tillväxt som ett direkt resultat av Marshallplan-stödet. Vissa skulle hävda att stödbeloppet var alldeles för litet för att stimulera europeiska ekonomier i någon väsentlig grad, och i fråga om huruvida stödet var till hjälp för att rekonstruera Europas skadade infrastruktur, har man insett att det mesta av återuppbyggnaden var klar vid tiden hjälpen administrerades.

Det råder ingen tvekan om brist på brist på resurser och de betydande handelsobalanser som dämpade Europas guld- och dollarreserver är en indikation på att ytterligare stöd sannolikt är ett nödvändigt villkor för full återhämtning, om än inte tillräckligt för att förklara de höga tillväxtnivåerna som upplevdes för de kommande två decennierna. Stödet var ett viktigt linjespinn, men mer betydelsefullt för den långsiktiga tillväxten var Marshallplan-reformerna som inrättades ett mer ekonomiskt integrerat och kooperativt Västeuropa.