Douglas Breeden och Robert Lucas, Nobelpristagare i ekonomi, gav grunden för konsumtionspriset för kapital tillgångspris (CCAPM) 1979 respektive 1978. Deras modell är en förlängning av den traditionella kapitalmässiga kapitalmodellen (CAPM). Den används bäst som en teoretisk modell, men det kan bidra till att ge avkänning av variation i finansiella tillgångar över tiden, och i vissa fall kan resultaten vara mer relevanta än de som uppnåtts genom CAPM-modellen. Läs vidare för att upptäcka hur denna modell fungerar och vad den kan berätta för dig.

Vad är CCAPM? Medan CAPM bygger på marknadsportföljens avkastning för att förstå och förutsäga framtida tillgångspriser, beror CCAPM på den totala förbrukningen. I CAPM skapar riskabla tillgångar osäkerhet i en investerares förmögenhet, vilket bestäms av marknadsportföljen (t.ex. S & P500). I CCAPM å andra sidan riskabla tillgångar skapar osäkerhet i konsumtionen - vad en investerare kommer att spendera blir osäker eftersom hans eller hennes förmögenhet (dvs. inkomst och egendom) är osäker på grund av ett beslut att investera i riskabla tillgångar. (För relaterad läsning, se Bestämning av risk och riskpyramiden och Kapitalförvaltningsprismodellen: En översikt .)

I CAPM: s riskpremie på marknadsportföljen mäter priset på risk, medan beta anger riskens mängd. I CCAPM mäts däremot mängden marknadsrisker av rörelserna av riskpremien med konsumtionsökning. Således förklarar CCAPM hur mycket hela börsen förändras i förhållande till konsumtionsökningen.

Är det användbart? Medan CCAPM sällan används empiriskt är den mycket relevant i teoretiska termer. Faktum är att CCAPM inte används som standard CAPM i den verkliga världen. Därför är det mer sannolikt att en fast utvärdering av ett projekt eller kapitalkostnaden använder CAPM än CCAPM. Den främsta orsaken till detta är att CCAPM tenderar att fungera dåligt av empiriska skäl. Det kan bero på att en andel av konsumenterna inte aktivt deltar i aktiemarknaden och därför kan den grundläggande kopplingen mellan konsumtion och aktieavkastning som antas av CCAPM inte inneha. Av den anledningen kan CCAPM fungera bättre än CAPM för personer som har aktier.

Utifrån en akademisk synvinkel används CCAPM mer än CAPM. Detta beror på att det innehåller många form av rikedom utöver börsmarknadsförmögenheten och ger en ram för att förstå variationen i finansiella tillgångsavkastningar under många tidsperioder. Detta ger en förlängning av CAPM, som endast tar hänsyn till enårig tillgångsavkastning. CCAPM ger också en grundläggande förståelse för förhållandet mellan rikedom och konsumtion och en investors riskaversion.

Beräkning av CCAPM En förenklad version av CCAPM kan ta en linjär representation mellan en riskabel tillgång (till exempel lager) och marknadsriskpremien. Skillnaden är emellertid definitionen av den så kallade implicita riskfria räntan, implicit marknadsavkastning och konsumtionen beta. Därför är formeln för CCAPM följande:

Var:

= Implicerad Riskfri ränta (t.ex. Tre månaders statsskuldkredit) = Förväntad avkastning på riskfylld tillgång (t.ex. ett lager) = Underförstått förväntad marknadsavkastning = Implicit marknadsriskpremie = Förbrukning av tillgången

Den implicita avkastningen och riskpremien bestäms av investerarnas konsumtionsökning och riskaversion. Dessutom definierar riskpremien den ersättning som investerarna behöver för att köpa en riskabel tillgång. Som i standard CAPM kopplar modellen avkastningen på en riskabel tillgång till den systematiska risken (marknadsrisk). Den systematiska risken ges av konsumtionen beta.

Förbrukning Beta Förbrukningen beta definieras som:

Som framgår av Figur 1 innebär en högre konsumtions beta högre förväntad avkastning på risktillgången.

Figur 1: Förväntad avkastning vs förbrukning beta

I tillgången till CCAPM är en tillgång mer riskabel om den betalar mindre när förbrukningen är låg (besparingarna är höga). Konsumtions beta är 1 om de riskabla tillgångarna går perfekt med konsumtionsökningen. En förbrukning beta på 2 skulle öka tillgångens avkastning med 2% om marknaden ökade med 1% och skulle minska med 2% om marknaden sjönk med 1%.

Förbrukningen beta kan bestämmas med statistiska metoder. En empirisk studie, "Risk and Return: Consumption Beta Versus Market Beta" (1986), av Gregory Mankiw och Matthew Shapiro testade rörelserna i USA: s konsumtion och aktieavkastning på New York Stock Exchange och på S & P 500 Index mellan 1959-1982. Studien tyder på att CCAPM innebär en högre riskfri ränta än CAPM, medan CAPM ger en högre marknadsrisk (beta), som visas i Figur 2.

Åtgärder	CAPM	CCAPM
Riskfri ränta	0. 35%	5. 66%
Beta	5. 97	1. 85

Figur 2: Test av CAPM och CCAPM Källa: "Risk och retur: Förbrukning Beta Versus Market Beta"

Frågan är hur mycket avkastningen på en riskabel tillgång skulle vara utan riskfrekvensen och beta i tabell 1? Figur 3 illustrerar ett försök om obligatorisk avkastning av en riskabel tillgång vid olika marknadsavkastningar (kolumn 1). Den erforderliga avkastningen beräknas med hjälp av CAPM- och CCAPM-formlerna.

Om marknadsavkastningen till exempel är 3% är marknadsriskpremien -2. 66 multiplicerat med förbrukningen beta 1. 85 plus riskfri ränta (5,66%). Detta ger en nödvändig avkastning på 0,74%. Däremot innebär CAPM att den avkastning som krävs måste vara 16 17% när marknadsavkastningen är 3%.

Marknadsåtergång	Lageråtergång - CAPM	Lageråtergång - CCAPM
1. 00%	4. 23%	-2. 96%
2. 00%	10. 20%	-1. 11%
3. 00%	16. 17%	0. 74%
4. 00%	22.14%	2. 59%
5. 00%	28. 11%	4. 44%
6. 00%	34. 08%	6. 29%

Figur 3: Experiment på avkastning av en riskabel tillgång.

De två fallen av marknadsavkastning på 1% och 2% innebär inte nödvändigtvis att investeringar i en riskabel tillgång belönas med positiv avkastning. Detta motsätter sig emellertid de grundläggande aspekterna av riskavkastningskraven. (Läs mer om Equity Risk Premium - Del 1 och Del 2 .)

CCAPM är inte perfekt
CCAPM, som CAPM, har varit kritiseras eftersom det endast bygger på en parameter. Eftersom många olika variabler är kända för att empiriskt påverka prissättningen av tillgångar skapades flera modeller med multifaktorer, såsom arbitrageprissättningsteorin.

Ett annat problem som är specifikt för CCAPM är att det har lett till två pussel: Equity Premium puzzle (EPP) och Riskfree Rate Puzzle (RFRP). EPP visar att investerare måste vara extremt riskfyllda för att kunna innebära att det finns en marknadsriskpremie. RFRP säger att investerare sparar i statsskuldväxlar trots den låga avkastningen, vilket har dokumenterats med data från de flesta industrialiserade länderna i världen.

Slutsats
CCAPM åtgärdar några av svagheterna i CAPM. Dessutom överbryggar den makroekonomiska och finansiella marknaderna direkt, ger förståelse för investerarnas riskaversion och knyter investeringsbeslutet med rikedom och konsumtion.