LIFO, som står för sista in, först ut, är ett kontroversiellt sätt att redogöra för hur inventeringen har sålts. Metoden är förbjuden enligt International Financial Reporting Standards (IFRS), som är de redovisningsregler som följs i Europeiska unionen, Japan, Ryssland, Kanada, Indien och många andra länder. Förenta staterna, som följer GAAP (Generellt Accepterade Redovisningsprinciper), är det enda landet som tillåter LIFO. Så när och varför ska ett företag använda LIFO?

Under LIFO registrerar ett företag sina nyaste produkter och lager som den första sålda. Det motsatta tillvägagångssättet kallas FIFO, vilket står för första in, först ut. Under FIFO registreras den äldsta inventeringen som den första sålda. I båda fallen kanske verksamheten inte bokstavligen säljer den nyaste eller äldsta inventeringen, men den använder det antagandet för kostnadsredovisning. Om kostnaden för att köpa varulagret var densamma varje år skulle det inte göra någon skillnad om ett företag använde LIFO eller FIFO. Men kostnaderna ändras. För många produkter stiger kostnaderna varje år. Företag som säljer dessa produkter drar nytta av att använda LIFO.

Motståndarna i LIFO säger att det snedvrider lagerförteckningen i balansräkningen i inflationstider. De hävdar också att LIFO ger sina användare en orättvis "skattehelg" eftersom det kan sänka nettoresultatet och därefter de skatter som företaget står inför. Det är just därför affärer som LIFO. Genom att använda LIFO när priserna stiger kan företagen bättre matcha sina intäkter till sina senaste kostnader, spara på skatter som annars skulle ha uppkommit under andra former av kostnadsredovisning och genomföra färre nedskrivningar på lager.

Företag som dra nytta av LIFO

Praktiskt taget alla branscher som står inför stigande kostnader kan göra ett fall för att använda LIFO kostnadsredovisning. Till exempel använder 90 procent av stormarknaderna och de flesta drogbutikerna LIFO eftersom nästan alla goda bär de har upplevt inflationen. Dessutom är närbutiker, särskilt de som bär bränsle och tobak, också goda LIFO-kandidater, eftersom kostnaderna för dessa produkter har stigit över tiden. Vissa branscher, som gruv och timmer, föredrar också att använda LIFO, eftersom de staplar sin tunga lager i högar och tenderar att sälja den nyaste inventeringen (högst upp på högen) först.

Bättre kostnad och intäkter matchande och lägre skatter under inflationen

För de tidigare nämnda företagen kan användningen av LIFO bättre matcha sina intäkter till de senaste kostnaderna, samt få en skatteavbrott på inflationen. Låt oss ta en titt på ett hypotetiskt företag som heter One Cup, Inc. Det köper kaffekrusar från grossister och säljer dem på Internet. Vi ser hur One Cups kostnader för sålda varor (COGS) skiljer sig åt när det använder LIFO kontra när det använder FIFO.I ett scenario stiger priset på grossister för muggar från 2011 till 2014. I det andra scenariot faller priserna mellan 2011 och 2014.

År	Antal Muggar Köpta från Grossist	Kostnad per Mugg > Total kostnad	2011
100	$ 1. 00	$ 100	2012
100	$ 1. 05	$ 105	2013
100	$ 1. 10	$ 110	2014
100	$ 1. 15 $ 115	RISERINGSPRIS	FALLPRIS

År Köpt

Antal Muggar Inköpta från Grossist

Kostnad per Mugg	Summa	2011	100
$ 1. 00	$ 100	2012	100
$ 0. 95	$ 95	2013	100
$ 0. 90	$ 90	2014	100
$ 0. 85	$ 85	År 2015 säljer One Cup 250 muggar på Internet. Under LIFO säljs kostnaden för bra sålda = den totala kostnaden för de 100 muggarna köpt från grossisten 2014 + kostnaden för 100 muggar som köptes i 2013 + kostnaden för 50 av de 100 muggar som köpts under 2012. Under FIFO, = Totalkostnad på 100 muggar köpt 2011 + Kostnad på 100 muggar köpt 2012 + Kostnad på 50 av de 100 muggar som köptes 2013. I nästa tabell kommer vi se hur kostnaden för varor som säljs under LIFO och FIFO ändras beroende på om grossistpriset stiger eller faller.	Kostnad för gott säljs under stigande priser och fallande priser beroende på redovisningsmetod

RISERINGSPRIS

FALLPRISER

FIFO	$ 260
$ 240	LIFO	$ 277. 5
$ 222. 5	Som du kan se, under tider av inflation, är kostnaderna för sålda varor högre enligt Life än under FIFO. Detta beror på att de senast köpta varorna säljs först: 100 enheter från 2014, 100 enheter från 2013 och 50 enheter från 2012. Under FIFO kombineras 100 enheter från 2011, 100 enheter från 2012 och 50 enheter från 2013-priser för att göra 250 enhetsbeställning. Under fallande priser är det omtalade sant: kostnaderna för bra sålda är lägre under LIFO och högre enligt FIFO. Därför representerar kostnaderna för goda varor som säljs under LIFO i inflationstider bättre kostnaderna för att ersätta inventeringen. Detta följer vad som kallas matchningsprincipen för periodiserad redovisning.	Lägre skattepost under inflationen

Såsom framgår ovan minskar de högre kostnaderna för god som säljs under LIFO nettovinsten och skapar därefter en lägre skattekostnad för One Cup. Detta är huvudpunkten för kontroversen kring LIFO: motståndare hävdar att LIFO beviljar en orättvis skattehelg för företag under pristider med inflation. Föredragandena motsätter sig att denna skattebesparing återinvesteras av företaget och inte har någon verklig konsekvens för ekonomin. Vidare motsäger förespråkare att den skattemässiga faktura som uppkommer av företaget vid drift under FIFO är en orättvis skatt på grund av inflationen.

Minskning av nedskrivningar

En slutlig anledning att använda LIFO över FIFO är att det finns färre nedskrivningar av lager under LIFO under inflationen. En nedskrivning av lager inträffar när varulagret anses ha minskat i pris under dess redovisade värde. Generellt godkända redovisningsprinciper (GAAP) definierar lagervärden som den lägsta av kostnaden eller marknaden.

Marknaden är begränsad mellan en övre och en nedre gräns: nettoförsäljningsvärdet (försäljningspriset minus rimliga kostnader för fullgörande och avyttring) och nettoförsäljningsvärdet minus normala vinstmarginaler. Vid inflationsförhållanden återspeglar det redovisade värdet av varulagerna på balansräkningen de äldsta bärkostnaderna och är de mest konservativa värdena för lagervärden. Därför är under LIFO vanligtvis nedskrivningar av inventar onödigt och sällan genomförda.

Eftersom nedskrivningar kan minska lönsamheten (genom att öka kostnaderna för sålda varor) och tillgångar (minskning av lager), solvens, lönsamhet och likviditetsförhållanden alla kan påverkas negativt. GAAP förbjuder återföring av nedskrivningar. Så företag som rapporterar enligt GAAP måste se till att nedskrivningar är absolut nödvändiga eftersom de har permanenta konsekvenser.

Bottom Line

Under tider med stigande priser kan företag finna det fördelaktigt att använda LIFO kostnadsredovisning över FIFO. Under LIFO, när priserna stiger, kan företagen spara på skatter och bättre matcha sina intäkter till sina senaste kostnader. Dessutom kan industrier med hög risk för föråldrad förädling använda LIFO-redovisning för att antingen begränsa eller inte göra nedskrivningar på lager.