Det löpande kontot, kapitalkontot och det finansiella kontot utgör ett lands betalningsbalans (BOP). Tillsammans berättar de tre kontona om en ekonomi, ekonomins utsikter och strategier för att uppnå de önskade målen. En stor volym av import och export kan till exempel indikera en öppen ekonomi som stöder frihandel. Å andra sidan kan ett land som visar liten internationell verksamhet i sitt kapital eller finansiella konto ha en underutvecklad kapitalmarknad och liten utländsk valuta in i landet i form av utländska direktinvesteringar.

Här fokuserar vi på kapital- och finansiella konton, som berättar om investerings- och kapitalmarknadsregler inom ett visst land.

Kapital- och finansiella konton
Vid sidan om transaktioner avseende icke-finansiella och icke-producerade tillgångar hänför sig kapitalkontot till transaktioner inklusive skuldförlåtelse, överföring av varor och finansiella tillgångar av invandrare som lämnar eller kommer in i ett land, Överföring av äganderätt till anläggningstillgångar, överföring av medel som erhållits vid försäljning eller förvärv av anläggningstillgångar, present- och arvsskatt, dödsavgifter, patent, upphovsrätt, royalties och oförsäkrade skador på anläggningstillgångar.

Detaljerade i det finansiella kontot är statliga tillgångar (dvs. särskilda dragningsrätter i Internationella valutafonden eller utländska reserver), tillgångar i den privata sektorn i andra länder, lokala tillgångar som innehas av utlänningar (statliga och privata), utländska direktinvesteringar, globala penningmängder relaterade till investeringar i näringsliv, fastigheter, obligationer och aktier.

Kapital som överförs från ett land för att investera registreras som en debitering i någon av dessa två konton. Detta beror på att pengar lämnar ekonomin. Men eftersom det är en investering finns det en underförstådd avkastning. Denna avkastning - om en kapitalvinst från portföljinvestering (en debit under det finansiella kontot) eller en avkastning gjord av direktinvesteringar (en debitering under kapitalkontot) - redovisas som en kredit i det aktuella kontot (det är här inkomstinvesteringen är inspelad i BOP). Det motsatta är sant när ett land tar emot kapital: att betala avkastning på nämnda investering skulle noteras som en debitering i det aktuella kontot.

Vad betyder detta?
Teoretiskt sett bör BOP vara noll. Således bör nuvarande konto på den ena sidan och kapital- och finanskontot å andra sidan balansera varandra. När en ekonomi har positiva kapital- och finansiella konton (ett finansiellt nettoinflöde) är landets deklarationer mer än sina krediter (på grund av en ökning av skulderna till andra ekonomier eller minskning av fordringar i andra länder).Detta är vanligtvis parallellt med ett underskott i bytesbalansen. ett inflöde av pengar innebär att avkastningen på en investering är en debitering på löpande konto. Således använder ekonomin världsbesparingar för att möta sina lokala investeringar och konsumtionskrav. Det är en nettobidragare till resten av världen.

Om kapital- och finansräkenskaperna är negativa (ett finansiellt nettoutflöde), har landet fler fordringar än det gör skuld antingen på grund av en ökning av fordringar i utlandet eller en minskning av skulder från utländska ekonomier. Nuvarande konto bör registrera ett överskott i detta skede, vilket tyder på att ekonomin är en nettoskuldgivare och ger pengar till världen.

Liberal Accounts
Kapital- och finansiella konton är sammanflätade eftersom de båda registrerar internationella kapitalflöden. I dagens globala ekonomi är den obegränsade kapitalrörelsen avgörande för att säkerställa världshandeln och i slutändan, enligt teorin, större välstånd för alla. För att detta ska ske måste länderna ha "öppen" eller "liberal" kapital- och finanspolicy. Idag implementerar många utvecklingsekonomier som en del av sitt ekonomiska reformprogram (ofta i samband med IMF) "liberalisering av kapitalinkomster", en process som tar bort begränsningar för kapitalrörelsen.

Denna obegränsade kapitalrörelse innebär att regeringar, företag och privatpersoner är fria att investera kapital i andra länder. Detta banar vägen inte bara för fler utländska direktinvesteringar (FDI) i industrier och utvecklingsprojekt, utan även för portföljinvesteringar på kapitalmarknaden. Således kan företag som strävar efter större marknader och mindre marknader som söker större kapital och inhemska ekonomiska mål expandera till den internationella arenan, vilket resulterar i en starkare global ekonomi.

Fördelarna som mottagarlandet hämtar från en FDI inkluderar en tillströmning av utländskt kapital till sitt land samt delning av teknisk och ledande expertis. Fördelen för ett företag som gör ett FDI är möjligheten att utöka marknadsandelarna i en utländsk ekonomi och därmed samla större avkastning. Vissa har hävdat att även landets inhemska politiska och makroekonomiska politik påverkas på ett mer progressivt sätt eftersom utländska företag som investerar i en lokal ekonomi har en värdefull andel i den lokala ekonomins reformprocess. Dessa utländska företag blir "expertkonsulter" till kommunen om politik som underlättar företagen.

Utländska investeringar i portföljer kan uppmuntra kapitalmarknadsreglering och börsvolymer. Genom att investera i mer än en marknad kan investerare diversifiera sin portföljrisk och öka sin avkastning, vilket beror på att investera i en tillväxtmarknad. En fördjupad kapitalmarknad, som bygger på en reformerad lokal ekonomi och en liberalisering av kapital- och finansiella konton, kan på så sätt påskynda utvecklingen av en tillväxtmarknad.

Från teorin till verkligheten: en liten kontroll kan vara bra Bortsett från politiska ideologier anger vissa sunda ekonomiska teorier varför en viss kontroll av kapitalkonto kan vara bra.Minns den finansiella krisen i Asien 1997. Några asiatiska länder hade öppnat sina ekonomier för världen och ett oöverträffat antal utländska kapital gick över gränserna till dessa ekonomier, främst i form av portföljinvesteringar (en finansiell konto och ett löpande konto debitera). Detta innebar att investeringarna var korta och lätta att avveckla i stället för mer långsiktigt och svårare att sköta snabbt.

När spekulationer steg och panik spred sig över hela regionen var det första som skedde en omvändning i kapitalflöden: pengar togs nu ut ur dessa kapitalmarknader. De asiatiska ekonomierna var nu tvungna att betala sina kortfristiga skulder (debiteringar i det löpande kontot), eftersom värdepapper var sålda innan kapitalvinster kunde skördas. Inte bara var aktiemarknadsaktiviteten lidande, men utländska reserver var utarmade, lokala valutor avskrivs och finansiella kriser sätts in. Analytiker hävdar att finansiella katastrofer kan ha varit mindre allvarliga om det fanns några kontroller på kapitalkonton. Om exempelvis utlandsbeloppet varit begränsat (vilket är en debitering i det nuvarande kontot) skulle kortfristiga åtaganden ha varit begränsade och skadorna på ekonomin kunde ha varit mindre allvarliga.

Bottom Line

Lärdomar från den asiatiska finanskrisen har resulterat i nya debatter om det bästa sättet att liberalisera kapital- och finansiella konton. Faktum är att IMF och Världshandelsorganisationen historiskt har stödt frihandeln med varor och tjänster (liberalisering av löpande poster) och står nu inför kapitalfrihets komplexa. Erfarenheten har dock visat att utan en kontroll kan en plötslig återföring av kapitalflöden inte bara förstöra en ekonomi utan också leda till ökad fattigdom för en nation.